The Aristocrats (2005)

Regi: Paul Provenza
Typ: Dokumentär

Den här dokumentären handlar om ett gammalt skämt inom komikerbranschen som får återberättas på många olika sätt. Varje komiker har sin egen version av skämtet och det hela går ut på att göra skämtet så skabbigt och äckligt som möjligt. Det enda gemensamma som skämtet har komiker emellan är början och punch line i slutet. Dokumentären känns lite seg, att göra en hel dokumentär på ett skämt verkar inte var någon bra idé. Samtidigt skrattar man åt skämten när de återberättas i nya versioner men det händer inte så mycket mer än så. Den som drog bästa versionen av skämtet är Gilbert Gottfried. En överraskning var Bob Saget, han som verkar vara en riktigt tråkig, american dream dady i ”Huset Fullt”, här drar han ett rätt så bra version av skämtet. Dokumentären känns alldeles för seg, det får något högre betyg pga stundals roliga versioner av skämtet, som för övrigt inte alls så rolig. 2 av 5

New Jack City (1991)

Regi: Mario Van Peebles
Typ: Aktion

Nino Brown är en smågangster som bestämmer sig för utöka sin revir och skapa en marknad på gatorna, crackmarknad. En svart Tony Montana. Tillsammans med sin bror tar de över gatorna och sprider knarket på gatorna. Polisen samlar ihop en antiknarkstyrka som ska se till att få Nino bakom lås. En krig bryter ut mellan dem, vem ska få styra gatorna?

Filmen är av en klassisk ghetto-gangster-movie. Mycket svordom, mycket streetlife, mycket knark, mycket vapen. Det här kan jag nog klassa som en av Ice-T bättre filmer, den har en skön flyt och är underhållande. Chris Rock spelar en bra roll som crackpundare som kämpar med att hålla sig ren och försöker infiltrera Ninos crackfabrik. Wesley Snipes spelar en roll som påminner mycket om rollen som har spelade senare i sin karriär i Demolition Man. Nino Brown känns som en Simon Phoenix kopia i en kostym. Med andra ord kan man säga att han gör sin roll bra och ger en skön karraktär till filmen. Filmen har en skön vändning där brödernas knarkkrig blir en intern knarkkrig. Rullen är bra och lagom för en aktionfilm. Påminner väldigt mycket om Scarface, kommer inte upp till lika bra nivå på långa vägar. Filmen skulle få högre betyg om den var mer självständig, dvs mindre influenser från filmer som Scarface och Gudfadern, lite mer originell. Sevärd rulle dock. "Death doesn´t give shit about color"3 av 5

Talvisota (1989)

Regi: Pekka Parikka
Typ: Krigsfilm

En krigsfilm som handlar om det finska vinterkriget. Sovjet har precis anfallit Finland och ett infanteripluton får i uppgift att försvara ett bestämt område. Plutonen består av en sammansatt grupp män som alla har dylika bakgrund och personligheter, något som börjar visa sig ju längre uppdraget fortgår.

Detta var en väldigt välgjord film, första gången jag ser en finsk film överhuvudtaget. Filmatisering är väldigt välgjord, bilden som återspeglas är väldigt realitstisk. Den påminner något om Platoon även om det handlar om helt skilda krig. Filmen återberättar hur den finska armén kämpade tappert, dock utan någon chans, mot den numerärt överlägsna sovjetiska armén. Bortsett från kriget får man följa de olika personligheterna i infanteriet, hur de löser diverse motsättningar och konflikter. Filmen förmedlar att detta var ett krig som handlade mer om överlevnad än om något annat. 3 av 5

Darwin's Nightmare (2004)

Regi: Hubert Sauper
Typ: Dokumentär

En dag vacker dag slängde någon en hink med rovfiskar i Victoria sjön, 40 år senare är resultat en ganska skrämmande dokumentär om hur det hela har påverkat hela Tanzania som bor omkring Victoria sjön. Varje dag fraktas 500 ton fisk till Europa med ryska transportplan (för att de är billigast), fisken är för dyr för lokalbefolkningen, de får bokstavligen nöja sig med resterna.

Vi får möte prostituerade, lim sniffande AIDS sjuka barn, ryska piloter (som flyger ut fisken och i smyg hämtar vapen), katolska prästen som ger sista smörjelsen till AIDS sjuka (men vägrar predika om kondomer eftersom det är en synd enligt katolska kyrkan. Baksidan av globaliseringen får en och må illa. 4:5

La Haine (1995)

Regi: Mathieu Kassovitz
Typ: Drama

Tre unga grabbar driver runt i en av Paris slumområden och försöker ta sig igenom ytterligare en dag i förorten. Dagarna är fyllda av tom tid som måste fyllas på något sätt. Samtidigt har de ständig oro över hur deras vän som ligger på sjukhuset, som hade blivit grovt misshandlad av polisen, mår. Grabbarnas aggresivitet resulteras av den vardagliga tristessen samt de spänningar som råder mellan samhällsklasserna och påtagliga rasismen i samhället.

Den här filmen berör och upprör. Till att börja med så är den väldigt skickligt filmad, kameratekniken är av högsta kvalité. I och med att det dessutom är svart och vit bild ger det på något sätt en realitetskänsla, man får lite av en dokumentärkänsla över filmen ibland. Historien i filmen är högst aktuell än idag trots att den här filmen har några år på nacken. Rasmotsättningarna skilldras på ett utomordentligt bra sätt, manuset är välskrivet och dialogerna känns väldigt äkta. Rasismen och den nya underklassen som har bildats i Frankrikes föroter har lett till stora kravaller och missnöjet hos förortsungdomarna blir allt mer påtaglig. Det här är en film av högsta kvalité vad gäller skildringen av just dessa samhällsproblem. Se den! 5 av 5

"Le monde est à nous"

The Incredibles (2004)

Regi: Brad Bird
Type: Dataanimerad

En familj med familjemedlemmar som besitter diverse superkrafter. Pappan och mamman räddar människorna ständigt med sina hjälteinsatser men detta får sig en abrupt slut då människorna tröttnar på superhjältarna. Det leder till att de får leva ett alldagligt och mediokert liv som alla andra invånare. Plötsligt börjar en superhjälte efter den andra att försvinna samtidigt som pappan blir anställd av en hemlig arbetsgivare och kan pånytt utföra hjälteuppdrag. Men något stämmer inte.

Det är en helt dataanimerad film med en världsklass grafik. Filmen är väldigt rolig med flera sköna karaktärer i filmen. Alla i familjen har sin unika charm förutom bebisen som är bara irriterande, säkert någon som tjejer som ser filmen kommer att fastna för mest, det brukar bli så. Hur som helst dataanimation är fantastiskt bra med en skön och komisk story. Dock måste jag säga att den är något lång, lite för lång för att vara en animerad film. Vissa sekvenser kan nog tas bort och kortas ned, det sänker betyget något. 3 av 5

The Silence of the Lambs (1991)

Regi: Jonathan Demme
Typ: Thriller

Filmen är baserad på en bok med samma titel. FBI agenten Clarice Starling (Jodie Foster) söker efter en psykopat och mördare som kidnappar, mördar och avlägsnar huden på unga kvinnor. Då en senators dotter blir kidnappad blir FBI allt mer desperata på att fånga mördaren och bestämmer sig för att ta hjälp av den ökände inspärrade psykologen och psykopaten Dr. Hannibal Lector (Anthony Hopkins). Jakten är igång.

En av dem bättre thriller filmerna som har gjorts. Den är väldigt bra filmatiserat och spänningen i filmen byggs upp på ett utmärkt sätt. Den följer upp boken väldigt bra och fångar upp ens uppmärksamhet redan från början utan att tappa bort publikens intresse nångång. Anthony Hopkins spelar en psykopat av världsklass och Jodie Foster som agent Starling är inte sämre på något sätt. Hennes insatts gav henne en Oscar samma år. Hopkins skådespeleri är väldigt övertygande och man vet inte riktigt om man ska gilla honom eller förakta honom pga genialitet och brutalitet. Klart sevärd film som få thriller filmer kan matcha med. 4 av 5

Ong Bak (2003)

Regi: Prachya Pinkaew
Typ: Fighting film

En Buddha statys huvud blir stulen och en bybo, Ting, bestämmer sig för att föra hem statyhuvudet till sin hemby. Ting får ta sig till storstaden där han tar hjälp av en föredetta bybo vars önskar hans återvändo till byn. Där får Ting problem med en maffiaboss som bestämmer sig att tjäna lite pengar på Tings fightingskills och ge Buddha statyn som betalning i slutändan.

Filmen har inte direkt hög nivå på dialogerna, storyn är ifs inte lika dålig som Tom yum goong men ingen höjdare. Fighting scenerna är riktigt grymma fast hans motståndare var riktigt värdelösa. En australiensare med långt hår som juckade på en servitris var tionde sekund. En kille som hoppar runt som om någonting brinner i baken på honom samtidigt som han har fått en elektrisk chock eller så är det bara en "cool" frilla i Asien. Den hårdaste motståndaren av dem alla har ingenting med fighting att göra, istället för att slåss så slängde han alla möbler som fanns i puben när det inte fanns något kvar använde han kylskåpet. Vet inte om det är brist på fantasi eller så är det "grymma" bad guys i thailändska mått. Bossen i filmen är riktigt värdelös med sin röstapparat, man blir mer irriterad än övertygad om att han är en boss. 2 av 5

The Original Kings of Comedy (2000)

Typ: Stand up
Regi: Spike Lee

Det är en stand up show av fyra komiker; Steve Harvey, D.L. Hughley, Bernie Mac och Cedric the Entertainer som kallar sig själva för Kings of Comedy. Personligen tycker jag att det var relativt bra vissa var mindre bra än andra. Cedric the Entertainer har en del sköna skämt. Den som var bäst var Bernie Mac, även om det ibland var ansträngande att försöka förstå vad ha sa i vissa situationer. Filmen kommer ändå inte upp i samma nivå som Eddie Murphys uppträdanden, framförallt Delirious. Sevärd. 3 av 5

Bad Guy (2001)

Regi: Ki-duk Kim
Typ: Fett skum

En ung man/hallick hoppar på en främmande ung kvinna och kysser henne. Lite senare i filmen sätter han dit henne för stöld, hon blir skuldsatt och tvingas att prostituera sig. Han blir hennes hallick, samtidigt som han smyg tittar på henne när hon tar emot kunder.

Helt absurd handling. Huvudpersonen (hallicken) säger knappt ett ord under hela filmen (Ki-duk Kim trademark), kvinnan som tvingas till prostitution utvecklar någon sorts hatkärlek till sin hallick, sex och våld i massor och allt detta i super slow motion (ännu en Ki-duk Kim trademark). Ingen lätt film och se på ännu svårare att betygsätta. Man kanske ska börja med att se Spring, Summer, Fall, Winter... and Spring (2003) och Bin-jip (båda av Ki-duk Kim) innan man ser Bad Guy.

Tom Yum Goong (2005)

Regi: Prachya Pinkaew
Typ: sån film du ångrar att du såg

Tony Jaa, stuntmannen från med Ong bak är tillbaka. Tom Yum Goong är i princip samma film som Ong-Bak, bara nya miljöer och nya skurkar och om möjligt ännu sämre handling.

I Ong-Bak var den lille thailändske bondpojken tvungen att springa in i stan för att hämta hem en Buddha staty, den här gången får han åka till ett annat land för rädda två kidnappade elefanter (haha). Noll handling alltså. Fightingscenerna då - förutom en (1) scen där Kham vår hjälte springer upp våning för våning i ett kasino och krossar allt i sin väg i en enda tagning finns det absolut ingeting utöver det vanliga armar-ben kross som gjorde Steven Seagal till stjärna. 1:5
Om jag hade sett postern tidigare skulle jag nog inte sett filmen.

Kiss Kiss Bang Bang (2005)

Regi: Shane Black
Typ: action komedi

Harry en småtjuv som av en slump hamnar i en audtion, gör bra ifrån sig och får huvudrollen i en film. För att komma in i rollen får han hänga med en riktig privatdetektiv Perry. Harry och Perry bildar föga oväntat en "dream team".

Den här filmen har fart från början till slut (har en liten transportsträcka mot slutet), det vimlar av kvicka sköna repliker och roliga scener, en av de bättre buddy movies som gjorts. 4:5 lätt.

The Fog (2005)

Regi: Rupert Wainwright
Typ: IMDB bottom 100 list

En mystisk dimma lägger sig över en kuststad och folk börjar att dö.

Ännu en remake av en gammal skräckfilm (The Fog (1980)), varför ska man komma på något nytt när man kan ta en gammal film, slänga in några zombie såpaskådisar - och tjäna lite snabba pengar. 2006 års sämsta film, så dålig att jag inte ens fattar hur jag kan ta mig tid och skriva hela 6 rader om den. 1:5

Shaft (1971)

Regi: Gordon Parks
Typ: 70-tals aktion

En mörkhyad detektiv vid namn Shaft blir anställd av en gangsterboss i Harlem att rädda hans dotter från italienska maffian som håller henne som gisslan. Maffian har planer på att ta över Harlem och försöker göra det genom utpressning, Shaft åtar sig fallet mot en hög ekonomisk kompensation.

Filmen gjordes under tidig 70-tal, filmen försöker förmedla en hetsig stämning i N.Y. mellan de olika raserna. De svarta mot de vita, 80% av människorna tycks vara fientligt inställda mot den andra rasen. Shaft försöker göra det han kan för att hålla Harlem svart, dialogerna är riktigt värdelösa måste jag säga. Ibland undrar man vem som har skrivit dem, det känns som alla skådespelarna läser sina repliker från en stor tavla som är gömd nånstans vid kameran. Varje replik känns så stel och inga känslor förmedlas alls, ordet ”jiving” används så ofta man bara kan. Värdelösa dialoger, värdelösa skådisar, även om Shaft är något bättre än typ alla andra i filmen. Hörde att filmen är en klassiker, jag är stum av förvåning. 1 av 5

Munich (2005)

Regi: Steven Spielberg
Typ: "Baserad på verkliga händelser"(?)

11 Israeliska idrottsmän tas tillfånga och avrättas under de pågående Olympiska spelen i München 1972. Mossad den israeliska säkerhetstjänsten, beordras av självaste Golda Meir att visa styrka och handlingskraft, bildar en superhemlig assassin team och börjar beta av en lista på skyldiga palestinier.

Spielberg senaste film är baserad på verkliga händelser eller rättare sagt "Inspired by real events" som det står med stora bokstäver precis i början av filmen. Inspirerad, det betyder att man inte behöver bry sig om vad som verkligen hände, utan bara hitta på nåt som blir bra på film. Blir det bra på film da? Nej. Filmen är ungefär tre timmar lång, känns som det dubbla händer väldigt lite mellan de olika "hitsen". Man har också någon sorts moral diskussion i den superhemliga gruppen om huruvida morden är rätt eller fel, vilket känns väldigt påtvingad. Skulle agenterna i "världens effektivaste säkerhetstjänst" börja ha ångest efter varje uppdrag? Knappast. Enda som räddar filmen från botten betyg är den välgjorda 70 tals miljön, känns ibland att man kollar på en 70 tals film. 2:5

Vill man läsa om alla fakta fel som finns i filmen rekommenderar jag denna artikel.

Cinderella Man (2005)

Regi: Ron Howard
Typ: Drama, Verklighetsbaserad

Den stora depressionen var en svår tid för de flesta i USA, däribland Jim Braddock (Russell Crowe) som var en boxare som försökte göra allt han kan för att försörja sin familj. Boxades, oftast skadad, hoppade runt mellan olika ströjobb. Den filmen är en berättelse om en man och hans passion i livet, boxning, en passion som gjorde honom till en världsmästare.

Filmen är välgjord, regissören lyckas återskapa stämningen som rådde under depressionsåren på ett mycket bra sätt. Detta är en äldre version, tidsmässigt, av Rocky filmerna. Skillnaden är väl att man inte behöver spy av alla klyschor som Rocky bjöd på. Förvisso är det en ”underdog story” men man slipper dem åtravärda ”american feel good motions” varje kvart. Att Russell Crowe är betydligt bättre skådespelare än Stallone behöver väl knappast nämnas, ändå får man stundtals höra att deras röster påminner om varandra på något sätt, förutom att man förstår vad Crowe säger till skillnad från Stallone. En del i filmen som var något irriterande var precis lagom i slutet där man återigen försökte skapa ”feel good moment” på en amerikansk manér; frun går in i kyrkan för att be en sista bön för sin make och till sin enorma förvåning, för att inte nämna vår, ser kyrkan full av trogna fans som redan har ockuperat varenda bänk i kyrkan. För övrigt, riktigt bra film med riktiga bra biroller så som Renée Zellweger (Mae Braddock) och Paul Giamatti (promotor och bästa vän). 4 av 5

Get Shorty (1995)

Regi: Barry Sonnenfeld
Typ: Aktionkomedi

En lånehaj (John Travolta) reser till L.A. för att driva in en skuld hos en B-films producent (Gene Hackman). Väl i L.A. bestämmer han sig för att satsa på en karriär, inom filmbranschen. Men det hela visar sig vara mer komplicerat än han först räknat med, det finns ett flertal lånehajar som vill driva in sina skulder hos producenten.

Filmen har ett flertal historier som vävs ihop till en, historien är anningen komplicerad så det gäller att hålla reda på alla namnen. Den har en rolig underton men det känns som om filmen inte hänger samman helt och hållet, vissa karaktärer i filmen kan man nästan slippa. Skönaste karraktären är Ray Barboni spelad av Dennis Farina, där han spelar en ganska hård men ändå dum mafioso, en roll som har haft fått spela ett antal gånger. Filmen flyter på bra men känns ändå som vissa delar är för enkelt gjorda, manuset känns tunn på vissa ställen. Vissa delar får inte en slut, det är en brist i filmen. 3 av 5

Leon (1994)

Regi: Luc Besson
Typ: Aktion

Léon är en yrkesmördare som lever ett väldigt avskilt och ensamt liv tills han möter Mathilda, en grannflicka vars hela familj massakeras av en pillerknaprande snut. Léon blir indragen i Mathildas situation då han bestämmer sig att rädda henne från en säker död. Eftersom Mathilda är enda vittnet till dådet börjar jakten på henne, men hon får hjälp av en den tillbakadragne yrkesmördaren.

Den här filmen har riktigt bra aktion, filmen har en skön historia där aktionscenerna påminner mkt om filmen ”Heat”, våldsamt men ändå inte för överdrivet. Jean Reno som spelar Léon är klockren som yrkesmördare och hans sätt att spela socialt missanpassad person är det få skådespelare som klarar som han gör i filmen. Plus så bjuder filmen lite på tabubelagt ämne inom filmbranschen, filmen försöker förmedla en sorts kärlek mellan den unga Mathilda och den betydligt äldre yrkesmördaren. Kanske söker hon bara en fadersfigur, men samtidigt utför hon flertal sexuella anspelningar som gör filmen mer än bara en aktionrulle. Filmen har riktigt bra casting, bland dem bättre aktionfilmer som jag har sett, mycket pga den enkla men ändå välgjorda aktion. 4 av 5

The Chamber (1996)

Regi: James Foley
Typ: Drama

En man vid namn Sam Cayhall (Gene Hackman) har utför en rasistdåd vilket resulterar i att två unga pojkar sprängs till döds. Straffet blir dödsstraff, 26 år senare är det snart dags för avrättningen då bestämmer sig hans barnbarn Adam Hall (Chris O´Donnell) att göra allt han kan för att mildra straffet.

Jag tycker det är en av dem bättre ”rättegångsfilmer” som jag har sett, mycket tack vare den riktigt bra skådespeleriet. Gene Hackman spelar en övertygande roll som en insnöad rasist som döljer sanningen om den dagen som för alltid förändrade historien i den lilla staden. Adam Hall börjar rota i backgrunden till själva dådet och upptäcker att det finns mycket som inte stämmer. Historien i filmen är invecklad med en politiker som har gjort sig en karriär på det här fallet, offrens familj som försöker få upprättelse, en ung advokat som försöker mot alla odds vinna tid och på så sätt få tid för att gräva djupare i ett fall som har många dolda sidor och en familj som försöker glömma sitt förflutna men blir ständigt påmind om det. Filmen är bra för att den inte är lika klyschig som rasistfilmer har en tendens att bli, Gene Hackman höjer filmen ytterligare med sitt skådespeleriet. Man slipper en massa klyscher, då får filmen 4 av 5.

Thumbsucker (2005)

Justin (Lou Taylor Pucci) 17 år, har alla problem en tonårig kan ha plus ett, han suger på sin tumme. Tumsugningen driver hans omgivning speciellt hans tuff-farsa till vansinne och Justin inser att han måste göra något drastiskt för att sluta suga tumme.

Skön film, bra skådespelarinsatser trovärdiga familjeföhållanden och småroliga scener, lite minus för Keanu Reeves tål inte snubben 3:5