Mala Leche (2004)

Regi: León Errázuriz
Typ: Chileno-gangester-flick

"Gillade du Guds Stad? Du kommer älska den hära Male Leche fett tung!" sa en chilenar kompis, okej skicka över den sa jag. Två kompisar ska göra en knark deal, det går snett och de blir skuldsatta hos en lokal maffia tuffing. De får 48 timmar på sig och betala och vi får följa med på deras jakt efter stålar.

Inte så orginellt alltså, men det skulle inte göra nåt om det inte var för det pinsamma skådespeleriet. Skippa den här (om du ens får tag på den) 1:5

The Family Man (2000)

Regi: Brett Ratner
Typ: Drama/något att tänka på?

En andra chans, något som oftast inte får. Det är i alla fall något som Jack Cambell får (Nicolas Cage) en julmorgon. Att under en natt förlora en lyxsvitt, chefsjobbet, miljoner i inkomst och Ferrari och istället få fru, barn och ett medelmåttigt liv i en av miljoner förorter i USA är inte lätt.

Trots att temat i filmen varken är nytt eller särskillt originellt så är filmen komisk emellanåt. Från att förhandla om mångmiljonkontrakter till att sälja däck. Det nya livet medför många nya omställningar i livet på gott och ont. Den lilla dottern, som är helt övertygad om att han inte är hennes pappa utan en utomjording, hjälper till så gott det går för Jack att anpassa sig till det nya livet. Bara konsten att kunna förföra sin nya fru blir något av en utmaning. Vad händer om du glömmer bort bröllopsdagen? Båda liven har sina fördelar och nackdelar, vad ska man välja? Jag väljer sätta 3 av 5

Death Wish II (1982)

Regi: Michael Winner

Typ: Brutal Aktion

Har ni sett en värre paradox än när en arkitekt omvandlas till Rambo? Oavsett vad ni svarar så har ni inte sett något förrän ni har sett Death Wish filmerna. Charles Bronson när han är som brutalast, roligast, galnast, helt enkelt när han är som bäst. I den här filmen är vendettan på hans dotters och hushållerskans mördare som driver honom till psykos. Har du något morallöst eller helt enkelt kriminellt planerat så se upp när Paul Kersey (Charles Bronson) är lös på gatorna. Blod kommer flyta på gatorna. Death Wish filmerna är så råa att det blir nästan komiskt. Skurkar som ser nästan ut som clowner från A Clockwork Orange, gangbang, iskalla avrättningar, kvinna som blir antastad vid en busshållplats men ändå bestämmer sig att sätta sig i samma buss som antastarna, knarkaffärer vid varje hörn, skurk vid namn Nirvana, frikännande av mördare som är hög av PCP, förfalskning av legitimation mha Tippex, medhjälp till mord av sjukhuspersonal, elchocker, den här filmen har ALLT.

Lyssna noggrant efter repliker som ”target practising”, ”it isn´t moving” och ”what else would I be doing”, lamare repliker får man leta efter. Paul Kersey är kanske den mest brutala karaktär som har visats på den vita duken, ändå kan man inte slita sina ögon från filmen. Han sköter sina arkitekt business på dagarna och avrättar folk på kvällarna. Den är helt enkelt KULT. Oslagbar, kanske inte med världens bästa manus men helt klart med världens bästa Kersey brutalitet. Känner du för att titta på aktion och garva lite åt hur brutal man kan vara (paradoxalt men sant) så är Death Wish filmerna något för dig. 3 av 5

Rambo III (1988)

Regi: Peter MacDonald
Typ: America fuck yea action!

Rambo gömmer sig i Thailand och slår folk med pinnar för små pengar, hans boss/bästa kompis är fånge i Afganistan, buddisten Rambo måste göra vad som måste göras. Han åker till Afghanistan för att rädda boss/bästa kompisen samtidigt passar han på och kickar kommunist arsle. Tidigare hade Stallone redan värmt upp med att kicka Ivan Drago (Dolph Lundgren) i Rock IV, men nu är det en hel sovjetisk regementes tur.

Så Rambo (USA) buddisten tillsamans med mujaheddin lyckas slänga ut kommunisterna och resten vet vi ju, talibanerna tog över och sprängde Budda statyerna i Bamiyan, tror ni Rambo ångrade sig, tror inte det 1:5.

Flightplan (2005)

Regi: Robert Schwentke
Typ: Thriller/Drama

Filmen är en mix mellan thriller och drama. En flygingenjör Kyle (Jodie Foster) har precis förlorat sin make i en olycka och bestämmer sig för att sluta på sitt jobb i Berlin för att återvända hem till New York med sin dotter. Hon tar med sin dotter och döda maken i kistan på den senaste flygplanet som är ett gigantiskt monster som hon själv har varit med och utvecklat. Men denna resa blir utöver det vanliga, dottern försvinner och mystiken börjar stiga i filmen.

Som alltid (vem kan glömma klassiker som Delta Force) i alla amerikanska filmer som har något med flygplan att göra ska det alltid finnas araber som blir direkt huvudmisstänkta. Situationen blir inte bättre när paniken börjar sprida på flygplanet och araberna blir upprörda. Misstankarna riktas med tiden tillbaka mot Kyle, att barnet är bara en imagionär person som inte existerar. Kyles vägrar ge sig och sökandet efter dottern intensifieras där filmen får en, måste jag ändå säga, uppenbar snor. Filmen ger dig lite spänning men som sakta men säkert tynar bort. Too ordinary, too obvious, two of 5.