Cinderella Man (2005)

Regi: Ron Howard
Typ: Drama, Verklighetsbaserad

Den stora depressionen var en svår tid för de flesta i USA, däribland Jim Braddock (Russell Crowe) som var en boxare som försökte göra allt han kan för att försörja sin familj. Boxades, oftast skadad, hoppade runt mellan olika ströjobb. Den filmen är en berättelse om en man och hans passion i livet, boxning, en passion som gjorde honom till en världsmästare.

Filmen är välgjord, regissören lyckas återskapa stämningen som rådde under depressionsåren på ett mycket bra sätt. Detta är en äldre version, tidsmässigt, av Rocky filmerna. Skillnaden är väl att man inte behöver spy av alla klyschor som Rocky bjöd på. Förvisso är det en ”underdog story” men man slipper dem åtravärda ”american feel good motions” varje kvart. Att Russell Crowe är betydligt bättre skådespelare än Stallone behöver väl knappast nämnas, ändå får man stundtals höra att deras röster påminner om varandra på något sätt, förutom att man förstår vad Crowe säger till skillnad från Stallone. En del i filmen som var något irriterande var precis lagom i slutet där man återigen försökte skapa ”feel good moment” på en amerikansk manér; frun går in i kyrkan för att be en sista bön för sin make och till sin enorma förvåning, för att inte nämna vår, ser kyrkan full av trogna fans som redan har ockuperat varenda bänk i kyrkan. För övrigt, riktigt bra film med riktiga bra biroller så som Renée Zellweger (Mae Braddock) och Paul Giamatti (promotor och bästa vän). 4 av 5