Ong Bak (2003)

Regi: Prachya Pinkaew
Typ: Fighting film

En Buddha statys huvud blir stulen och en bybo, Ting, bestämmer sig för att föra hem statyhuvudet till sin hemby. Ting får ta sig till storstaden där han tar hjälp av en föredetta bybo vars önskar hans återvändo till byn. Där får Ting problem med en maffiaboss som bestämmer sig att tjäna lite pengar på Tings fightingskills och ge Buddha statyn som betalning i slutändan.

Filmen har inte direkt hög nivå på dialogerna, storyn är ifs inte lika dålig som Tom yum goong men ingen höjdare. Fighting scenerna är riktigt grymma fast hans motståndare var riktigt värdelösa. En australiensare med långt hår som juckade på en servitris var tionde sekund. En kille som hoppar runt som om någonting brinner i baken på honom samtidigt som han har fått en elektrisk chock eller så är det bara en "cool" frilla i Asien. Den hårdaste motståndaren av dem alla har ingenting med fighting att göra, istället för att slåss så slängde han alla möbler som fanns i puben när det inte fanns något kvar använde han kylskåpet. Vet inte om det är brist på fantasi eller så är det "grymma" bad guys i thailändska mått. Bossen i filmen är riktigt värdelös med sin röstapparat, man blir mer irriterad än övertygad om att han är en boss. 2 av 5