Tom Yum Goong (2005)

Regi: Prachya Pinkaew
Typ: sån film du ångrar att du såg

Tony Jaa, stuntmannen från med Ong bak är tillbaka. Tom Yum Goong är i princip samma film som Ong-Bak, bara nya miljöer och nya skurkar och om möjligt ännu sämre handling.

I Ong-Bak var den lille thailändske bondpojken tvungen att springa in i stan för att hämta hem en Buddha staty, den här gången får han åka till ett annat land för rädda två kidnappade elefanter (haha). Noll handling alltså. Fightingscenerna då - förutom en (1) scen där Kham vår hjälte springer upp våning för våning i ett kasino och krossar allt i sin väg i en enda tagning finns det absolut ingeting utöver det vanliga armar-ben kross som gjorde Steven Seagal till stjärna. 1:5
Om jag hade sett postern tidigare skulle jag nog inte sett filmen.

Kiss Kiss Bang Bang (2005)

Regi: Shane Black
Typ: action komedi

Harry en småtjuv som av en slump hamnar i en audtion, gör bra ifrån sig och får huvudrollen i en film. För att komma in i rollen får han hänga med en riktig privatdetektiv Perry. Harry och Perry bildar föga oväntat en "dream team".

Den här filmen har fart från början till slut (har en liten transportsträcka mot slutet), det vimlar av kvicka sköna repliker och roliga scener, en av de bättre buddy movies som gjorts. 4:5 lätt.

The Fog (2005)

Regi: Rupert Wainwright
Typ: IMDB bottom 100 list

En mystisk dimma lägger sig över en kuststad och folk börjar att dö.

Ännu en remake av en gammal skräckfilm (The Fog (1980)), varför ska man komma på något nytt när man kan ta en gammal film, slänga in några zombie såpaskådisar - och tjäna lite snabba pengar. 2006 års sämsta film, så dålig att jag inte ens fattar hur jag kan ta mig tid och skriva hela 6 rader om den. 1:5

Shaft (1971)

Regi: Gordon Parks
Typ: 70-tals aktion

En mörkhyad detektiv vid namn Shaft blir anställd av en gangsterboss i Harlem att rädda hans dotter från italienska maffian som håller henne som gisslan. Maffian har planer på att ta över Harlem och försöker göra det genom utpressning, Shaft åtar sig fallet mot en hög ekonomisk kompensation.

Filmen gjordes under tidig 70-tal, filmen försöker förmedla en hetsig stämning i N.Y. mellan de olika raserna. De svarta mot de vita, 80% av människorna tycks vara fientligt inställda mot den andra rasen. Shaft försöker göra det han kan för att hålla Harlem svart, dialogerna är riktigt värdelösa måste jag säga. Ibland undrar man vem som har skrivit dem, det känns som alla skådespelarna läser sina repliker från en stor tavla som är gömd nånstans vid kameran. Varje replik känns så stel och inga känslor förmedlas alls, ordet ”jiving” används så ofta man bara kan. Värdelösa dialoger, värdelösa skådisar, även om Shaft är något bättre än typ alla andra i filmen. Hörde att filmen är en klassiker, jag är stum av förvåning. 1 av 5