A tale of two sisters (2003)

Regi: Ji-woon Kim
Typ:Skräck/Mysterium

En berättelse om två systrar som inte har det riktigt normalt ställt hemma. De har stora problem att samsas med sin styvmamma. Det utkämpas ett krig i hemmet mellan stora systern och pappas nya fru. Samtidigt händer det märkliga saker i huset. Filmen har en del osammanhängande episoder som jag inte lyckats länka till historien helt. Värd att kolla på dock. Slutet blir lite jobbig att följa, massa saker som händer på en gång. Men i slutändan får man en förståelse för vad som pågår. Lite störande ibland med vissa oförklarliga saker som visas. Filmen har en del skrämmande sekvenser som gav mig ryck då och då. 2 av 5

War of the Worlds (2005)

Regi: Steven Spielberg
Typ: Feelgood-katastrof film

Tom Cruise och hans två äckligt osympatiska, bortskämda ungar måste fly från aliens som ska ta över jorden.

Cruz är ok som stressad farsa -han gör sin "kort chock" och "lång chock" ansikte, men barn skådisarna suger hårt, man vill strypa de båda speciellt dottern som bara skriker skriker skriker å gnäller. Sonen får ballhets feber och vill kriga mot aliensen springer in i en explosion men ploppar upp mot slutet av filmen utan en skråma tillsamans med resten av släkten! Halleluja! Alla mår bra! Nobody is hurt!
Hollywood skräp (tur att man inte betalde för denna) 1:5

Boyz n the Hood (1991)

Regi: John Singleton
Typ: Ghetto drama

Filmen ger en bild av ghetto i L.A. där ett kompisgäng växer upp. Olika individer med olika mål i livet. Tré Styles (Cuba Gooding Jr.) växer upp med sin far ”Furios” (Laurence Fishburne) sida vid sida med två bröder ”Doughboy” och Ricky (Ice Cube och Morris Chestnut) som har helt skilda mål och syn på livet. ”Doughboy” är en framtidslös ghettounge som lever för dagen medan hans bror Ricky har redan ett barn och spelar amerikansk fotboll. Han får en stupendie av ett college och framtiden ser ljus ut. Furious har ständig övervakning över Tré, med sin ständiga vägledning försöker han hålla sin son på rätt spår i livet, att inte komma i kontakt med vapen, knark, slagsmål osv. Man får följa grabbarnas olika öden i en miljö som är både brutal och hård. Filmen är gripande och välgjord där grabbarna vardag skildras väldigt bra. Filmen är intressan från början till slut och filmen tappar aldrig tempo. En klassiker bland alla ghettofilmer som har gjorts. Sevärd film utan tvekan. 4 av 5

Remember the Titans (2000)

Regi: Boaz Yakin
Typ: Drama/Feel good bullshit

Segregationen är tydlig tvärs över den södra delen av USA. Mitt i kommer nedskärningar vilket leder till att två helt rassegregerade amerikansk fotbollslag blir tvungna att slåss ihop. Det som väntat leder till stora konflikter i den lilla staden Alexandria där den vita majoriteten vägrar leva sida vid sida med afroamerikanska delen av befolkningen. Rasismen präglar hela staden och inte minst själva laget. Två coacher som till synes har en omöjlig uppgift, att sätta ihop två skilda lag i alla aspekter till ett och samtidigt kunna prestera tillräckligt bra för att inte förlora sina jobb.

Filmen, som trots allt, ska handla om just segregation och hur just detta lag övervann det mot alla odds tycks inte leverera det som det ska. Filmen ska prägla hat, särbehandling och enorma hinder som de afroamerikanska delen av befolkningen fick utstå. Fotbollen ska vara något som ska göra denna historia unik, vilket i för sig den lyckas med.

Men dem riktiga känslorna som ska förmedlas skippas helt enkelt, den hårda vardagen och verkligheten som genomsyrade hela södern negligeras. Vem ska vi tacka för det om inte Disney. En film som kunde blivit så mycket mer, så mycket mer känsloladdad, så mycket mer unik, så mycket mer gripande blev bara ännu en besvikelse. Allt tack vare Disney och deras ständiga besatthet av ”feel good” känslan som ska förmedlas i varje film. Även om filmen ska spegla den råa och grymma verkligheten så lyckas Disney förstöra den ändå. En film som har för många ”feel good moments” att man till slut ”feel nauseous”. Blir illamående varje gång jag tänker på dem amerikanska feel good sentamiliteten, 2 av 5.

Mala Leche (2004)

Regi: León Errázuriz
Typ: Chileno-gangester-flick

"Gillade du Guds Stad? Du kommer älska den hära Male Leche fett tung!" sa en chilenar kompis, okej skicka över den sa jag. Två kompisar ska göra en knark deal, det går snett och de blir skuldsatta hos en lokal maffia tuffing. De får 48 timmar på sig och betala och vi får följa med på deras jakt efter stålar.

Inte så orginellt alltså, men det skulle inte göra nåt om det inte var för det pinsamma skådespeleriet. Skippa den här (om du ens får tag på den) 1:5

The Family Man (2000)

Regi: Brett Ratner
Typ: Drama/något att tänka på?

En andra chans, något som oftast inte får. Det är i alla fall något som Jack Cambell får (Nicolas Cage) en julmorgon. Att under en natt förlora en lyxsvitt, chefsjobbet, miljoner i inkomst och Ferrari och istället få fru, barn och ett medelmåttigt liv i en av miljoner förorter i USA är inte lätt.

Trots att temat i filmen varken är nytt eller särskillt originellt så är filmen komisk emellanåt. Från att förhandla om mångmiljonkontrakter till att sälja däck. Det nya livet medför många nya omställningar i livet på gott och ont. Den lilla dottern, som är helt övertygad om att han inte är hennes pappa utan en utomjording, hjälper till så gott det går för Jack att anpassa sig till det nya livet. Bara konsten att kunna förföra sin nya fru blir något av en utmaning. Vad händer om du glömmer bort bröllopsdagen? Båda liven har sina fördelar och nackdelar, vad ska man välja? Jag väljer sätta 3 av 5

Death Wish II (1982)

Regi: Michael Winner

Typ: Brutal Aktion

Har ni sett en värre paradox än när en arkitekt omvandlas till Rambo? Oavsett vad ni svarar så har ni inte sett något förrän ni har sett Death Wish filmerna. Charles Bronson när han är som brutalast, roligast, galnast, helt enkelt när han är som bäst. I den här filmen är vendettan på hans dotters och hushållerskans mördare som driver honom till psykos. Har du något morallöst eller helt enkelt kriminellt planerat så se upp när Paul Kersey (Charles Bronson) är lös på gatorna. Blod kommer flyta på gatorna. Death Wish filmerna är så råa att det blir nästan komiskt. Skurkar som ser nästan ut som clowner från A Clockwork Orange, gangbang, iskalla avrättningar, kvinna som blir antastad vid en busshållplats men ändå bestämmer sig att sätta sig i samma buss som antastarna, knarkaffärer vid varje hörn, skurk vid namn Nirvana, frikännande av mördare som är hög av PCP, förfalskning av legitimation mha Tippex, medhjälp till mord av sjukhuspersonal, elchocker, den här filmen har ALLT.

Lyssna noggrant efter repliker som ”target practising”, ”it isn´t moving” och ”what else would I be doing”, lamare repliker får man leta efter. Paul Kersey är kanske den mest brutala karaktär som har visats på den vita duken, ändå kan man inte slita sina ögon från filmen. Han sköter sina arkitekt business på dagarna och avrättar folk på kvällarna. Den är helt enkelt KULT. Oslagbar, kanske inte med världens bästa manus men helt klart med världens bästa Kersey brutalitet. Känner du för att titta på aktion och garva lite åt hur brutal man kan vara (paradoxalt men sant) så är Death Wish filmerna något för dig. 3 av 5

Rambo III (1988)

Regi: Peter MacDonald
Typ: America fuck yea action!

Rambo gömmer sig i Thailand och slår folk med pinnar för små pengar, hans boss/bästa kompis är fånge i Afganistan, buddisten Rambo måste göra vad som måste göras. Han åker till Afghanistan för att rädda boss/bästa kompisen samtidigt passar han på och kickar kommunist arsle. Tidigare hade Stallone redan värmt upp med att kicka Ivan Drago (Dolph Lundgren) i Rock IV, men nu är det en hel sovjetisk regementes tur.

Så Rambo (USA) buddisten tillsamans med mujaheddin lyckas slänga ut kommunisterna och resten vet vi ju, talibanerna tog över och sprängde Budda statyerna i Bamiyan, tror ni Rambo ångrade sig, tror inte det 1:5.

Flightplan (2005)

Regi: Robert Schwentke
Typ: Thriller/Drama

Filmen är en mix mellan thriller och drama. En flygingenjör Kyle (Jodie Foster) har precis förlorat sin make i en olycka och bestämmer sig för att sluta på sitt jobb i Berlin för att återvända hem till New York med sin dotter. Hon tar med sin dotter och döda maken i kistan på den senaste flygplanet som är ett gigantiskt monster som hon själv har varit med och utvecklat. Men denna resa blir utöver det vanliga, dottern försvinner och mystiken börjar stiga i filmen.

Som alltid (vem kan glömma klassiker som Delta Force) i alla amerikanska filmer som har något med flygplan att göra ska det alltid finnas araber som blir direkt huvudmisstänkta. Situationen blir inte bättre när paniken börjar sprida på flygplanet och araberna blir upprörda. Misstankarna riktas med tiden tillbaka mot Kyle, att barnet är bara en imagionär person som inte existerar. Kyles vägrar ge sig och sökandet efter dottern intensifieras där filmen får en, måste jag ändå säga, uppenbar snor. Filmen ger dig lite spänning men som sakta men säkert tynar bort. Too ordinary, too obvious, two of 5.

Vidocq (2001)

Regi: Pitof
Typ: Kriminalare

En film inspirerad av Le pacte des loups där mystik och spänning är bästa beskrivningen av filmen. Det är 1830 talets Frankrike där oron efter revolutionen ännu inte lagt sig helt. Filmen skildras i de mörka gränderna på Paris gator där en privat detektiv vid namn Vidocq (Gérard Depardieu) jagar en hänsynslös mördare. Filmen är gjord väldigt mörk och dyster, uppenbart för att skapa mystiken kring morden som sker på ett ovanligt sätt, men jag måste erkänna att det kan ibland bli bara irriterande då man inte riktigt uppfattar vad man ser. Mystiken omvandlas till irritation. Men det gör inte hela filmen sämre på något sätt, regissören lyckades fånga mitt intresse genom hela filmen.

En klassisk detektivroman där en oförmögen poliskår tar hjälp av en välkänd detektiv för att lösa underliga mord som har skett runt om i staden. Filmen är definitivt sevärd, där slutet är inte precis vad man har tänkt sig. 3 av 5

Death in Gaza (2004)

Regi: James Miller
Typ: Dokumentär

Jag fortsätter min dokumentär maraton. Death in Gaza en dokumentär film om den ständigt aktuella Palestinafrågan. Dokumentärfilmaren James Miller ville göra en film om palestinska och en om isrealiska barn, istället blev han själv föremål för en dokumentär. Under inspelningen skjuts han nämligen till döds av isrealiska soldater (allt framför kameran).

En "heavy" dokumentär, här får man följa med palestinska stenkastare, paramilitärer, man får se slummen i Gaza City, hemvist för Hamas och Islamic Jihad anhängare. Vi får följa några palestinska barn, till skolan, till begraviningar, till sjkuhus (en av de blir skjuten) och vi får höra om deras om tankar om livet (bli martyrer) och (martyr) döden....
Man måste beundra James Miller för hans mod, springa runt med en filmkamera omringad av tanks och snipers. Man får en äckel känsla när han blir skjuten mot slutet av filmen.

Jag tror inte vi kommer få se nån lösning på Palestina problemt, inte inom 50 år iallafall, särskilt efter att ha sett Death in Gaza. 5:5
justice4jamesmiller.com

Born Into Brothels: Calcutta's Red Light Kids (2004)

Regi: Zana Briski
Typ: Dokumentär

En dokumentär film om barn i Calcuttas Red Light District. Fotografen Zana Briski vill göra en dokumentär film om Calcuttas hor distrikt, samtidigt delar hon ut billiga fotokameror till barnen som lever i bordellerna hon filmar. Genom barnens fotografier får hon en annan inblick i bordell livet.

Vissa av barnen visar sig vara riktigt duktiga på att att fotografera. Zana försöker samla in pengar genom att sälja deras fotografier, så att hon kan skriva in de på internat skolor innan de tvingas "join the line".....
Ganska "light" dokumentär, förvänta dig inga chokernade/uppskakande bilder. Ibland kändes det faktiskt som en dokumentär om Zana Briski och hennes svårigheter och inte om bordell barnen. Oscars belönad för bästa dokumentär film 2005. 3:5

Pusher II (2004)

Regi: Nicolas Winding Refn
Typ: Danish-gangster-flick

Såg att Pusher 2 hade kommit ut, efterföljaren till Pusher den måste ju vara minst lika bra som ettan eller? Pusher (ettan) är från 1996 och är nog den bästa danska filmen jag sett, en mörk och rå historia om Köpenhamns undrevärld.

Men det var ettan, i tvåan är allt som var bra borta, spänningen, nerven, Frank (Kim Bodina) man bryr sig helt enkelt inte. Tonny (Mads Mikkelsen) som var med i ettan släps ut ur finkan kommer hem får reda på att han är skyldig massa pengar och har en unge, livet är orättvis. Enda Tonny vill ha är respekt, därför har han tatuerat RESPECT på huvudet.

Enda höjdpunkten är Mads Mikkelsen skådespeleri men annars är det en rätt tam film. Se Pusher (1996) skippa den här 2:5

Rambo: First Blood Part II (1985)

Regi: George P. Cosmatos
Typ: America fuck yea action

Rambo hittar hem till sin naturliga hemvist. Som bekant passade han ju inte in i småstads idyllen borta i staterna men ute i Vietnams djungel passar han in utmärkt.

Rambo släpps ut från fängelset för en "mission impossible", rädda amerikanska POW djupt inne på Mexikanskt (Vietnamesiskt) område. Han blir snart omringad av flera hundra mexikaner (vietnameser) men vad gör det när man kan lägga granater på pilar och jaga små anonyma kommunist vietnamser. Just det släng in några Yashins och Ivans också, bam två commie-flugor in en smäll.

Till sin hjälp har Rambo förutom sin pilbåge en vietnamesisk kvinna som ser ut som hennes pappa varit en GI som träffat minst en me so horny, me love you long time kvinna. America Fuck Yea!

Fastän Rambo I sög så får tvåan ettan att framstå som intelligent. I tvåan har Rambo blivit baffare, dummare och fåordigare, han kör stenhårt på sina oneliners:

Murdoch...I'm coming to get you!
Mission......accomplished!
Fuck you!

Roligaste scenen är när rambos flickvän blir sönderskjuten, i hennes sista andetag frågar hon Rambo:

Flickvännen: Rambo?
Rambo: Yes..?[helt oberörd]
Flickvännen: Rambo, will you forget me?
Rambo: No.[fortfarande oberörd]

Kameraarbetet är dock intressant, i varje scen ser man till så att Stallone hamnar i "spännläge", t o m i slutscenen går han som han skitit på sig. Manus av självaste mr. Stallone HAHA. 1:5

Rambo: First Blood (1982)

Regi: Ted Kotcheff
Typ: Action

John J. Rambo, en av de riktigt stora kult actionhjältarna någonsin:

F.d green beret, dödar helst med kniv men även med händer, fötter, skjutvapen och diverse fällor, struntar i vädret, vet hur man lever av omgivningen. Blir han skadad så syr han sig själv.

First Blood är baserad på en novell av David Morrell. En småstads sheriff muckar gräl med Rambo (pga av hans frisyr) och kastar honom i finkan, men Rambo lyckas fly och efter sig får han småstads sheriffen, hans deputies och en massa tröga hilly billies. När hilly billiesen snart får reda på Rambo bakgrund kallar de in förstärkningar på flera hundra man. Laddat för slakt alltså....men mot all förmodan uteblir slakten på "fellow americans", istället spränger han upp massa saker och ger upp frivilligt (i boken så dödar han uppemot 200 personer och dör på slutet).

Rambo var (är fortfarnde, ryktas om Rambo IV) en alltför bra "killing machine" för att det ska sluta såhär. Nej han borde egentligen vara i Vietnam och döda gulingar inte amerikaner, därför återkom han i Rambo II och gottgjorde för all utebliven slakt.
Kunde fått en trea om de hade skippat sista monologen fyfan, Stallone kommer till sin rätt bara när han får säga max tre ord i följd. 2:5

American Pimp (1999)

Regi: the Hughes Brothers
Typ: Dokumentär

745, så många gånger får man höra ordet bitch i American Pimp. I denna dokumentär får hallickar (uteslutande svarta) komma till tals och berättar om "the game" och hur man ska "keepin it in real". Hela första timmen går åt att glorifiera livstilen, bara under sista kvarten snuddar den vid pimpandets mörka sidor.

Ho'sen får knappt komma till tals men de gånger de får komma till tals kan man verkligen se att det handlar om svaga kvinnor som hålls fångna i föreställningar om att bli rika, rentav älskade.

Pimpsen å andra sidan får härja fritt och blir aldrig ställda mot väggen. Vad Pimpsen försöker få oss att tro är att det är deras "charm", "karaktär", "smooth talkin'" tillsamans med deras coola stil och klass som får kvinnorna att frivilligt betala de 100% av sina inkomster....
Filmen är schizofren den växlar mellan att försöka vara en undersökande dokumentär men blir nån sorts "pimp video". 2:5

Inside Deep Throat (2005)

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Bullet Boy (2004)

Regi: Saul Dibb
Typ: Brit-gangster-flick

Bullet Boy är gjord efter standard formulär "Mucka Film B". En typisk kommer ut från finkan, vill bli hederlig men han måste ställa upp för kompisar film. Jävlit uttjatad ämne.

Man har använt sig av "från gatan" amatör skådisar som är hyfsade men inte mer, fotot försöker ha "dokumentär stilen" med rörlig kamera, men det blir ändå inte trovärdigt. 2:5

Spring, Summer, Fall, Winter... and Spring (2003)

Regi: Ki-duk Kim
Typ: Koreansk-drama

Vacker men låångsam film, den här filmen måste man luta sig tillbaka och ta det lungt med. Utspelar sig under 5 årstider, en gammal buddist munk lever på en husbåt med sin unge lärjunge. En dag kommer en sjuk kvinna till husbåt-klostret för att söka mental vård, föga oväntad blir det sexi time mellan den unge lärjungen och kvinnan. Den gammle mannen kommer dock på de efter andra ronden. Filmen (samt titeln) visar tydligt ett av buddismens viktigaste element, nämligen återfödelse. Allt går i cykler.

Precis som 3-iron är dialogen minimal, istället uttrycks allt av skådespelarnas kroppspråk och filmens vackra bildspråk. Filmen lider dock av det långsama tempot. Fastän jag va instället på en långsam film. 3:5

3000 Miles to Graceland (2001)

Regi: Demian Lichtenstein
Typ: B-actionrulle

Samla ihop ett gäng skådisar som är i behov av att göra film bara för att fortfarande ha en fot i filmbranschen och du får en B-films aktionrulle. Kurt Russell, Kevin Costner, Courtney Cox, David Arquette och Christian Slater bara för att nämna några av namn som Lichtenstein lyckats samla ihop till sin andra regisserade film. Ett gäng Elviskopior bestämmer sig för att råna ett casino, där de under flykten mejar ner över 100 personer till att börja med. En massaker kan man tycka, men FBI sätter två agenter för att leda reda på dessa skurkar. Precis som i alla B- aktionrullar så handlar det om svek, vilsna ensamstående mammor som vill förändra sin tillvaro (Cox), en bad guy (Costner), en good guy (Russell) och sist men inte minst hämnd. Costner som spelar psykopat som dödar alla han lägger sitt öga på jagas filmen igenom av Russell som har redan lyckats starta en romans med ensammamman. Med sig har Russell, kanske inte så förvånande, ensammammans enda son, något som ska fylla ut det redan tunna manuset. Handlingen är lika fängslande som Ice-Ts skådelspeleri. Slutscenen med Costners impression av Tony Montana var nästan rolig. 1 av 5