Regi: Boaz YakinTyp: Drama/Feel good bullshit
Segregationen är tydlig tvärs över den södra delen av USA. Mitt i kommer nedskärningar vilket leder till att två helt rassegregerade amerikansk fotbollslag blir tvungna att slåss ihop. Det som väntat leder till stora konflikter i den lilla staden Alexandria där den vita majoriteten vägrar leva sida vid sida med afroamerikanska delen av befolkningen. Rasismen präglar hela staden och inte minst själva laget. Två coacher som till synes har en omöjlig uppgift, att sätta ihop två skilda lag i alla aspekter till ett och samtidigt kunna prestera tillräckligt bra för att inte förlora sina jobb.
Filmen, som trots allt, ska handla om just segregation och hur just detta lag övervann det mot alla odds tycks inte leverera det som det ska. Filmen ska prägla hat, särbehandling och enorma hinder som de afroamerikanska delen av befolkningen fick utstå. Fotbollen ska vara något som ska göra denna historia unik, vilket i för sig den lyckas med.
Men dem riktiga känslorna som ska förmedlas skippas helt enkelt, den hårda vardagen och verkligheten som genomsyrade hela södern negligeras. Vem ska vi tacka för det om inte Disney. En film som kunde blivit så mycket mer, så mycket mer känsloladdad, så mycket mer unik, så mycket mer gripande blev bara ännu en besvikelse. Allt tack vare Disney och deras ständiga besatthet av ”feel good” känslan som ska förmedlas i varje film. Även om filmen ska spegla den råa och grymma verkligheten så lyckas Disney förstöra den ändå. En film som har för många ”feel good moments” att man till slut ”feel nauseous”. Blir illamående varje gång jag tänker på dem amerikanska feel good sentamiliteten, 2 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar