lördag, november 26, 2005

Saw II (2005)


Regi: Darren Lynn Bousman
Typ: Skräck

Första filmen var riktigt bra, den var annorlunda och överraskade mig ordentligt. Nu i uppföljaren fortsätter den cancersjuke sadisten, a.k.a. Jake Saw, att göra upp nya "lekar" för en grupp av människor. Denna gång fångar han in en grupp av människor i ett hus, alla dessa människor har en sak gemensamt. En polis sätts in för att utreda och lösa mordet på en tjallare som brukade jobba åt honom, på så sätt kommer han i kontakt med Jake Saw. Han lyckas spåra honom och gripa honom i hans eget gömställe. Det är då filmen riktigt börjar, spelet börjar, snart upptäcker polisen att en av personerna som är inlåsta i ett hemligt hus är hans egen son. Han har endast 2 timmar att försöka lista ut var hans son befinner sig innan den giftiga gasen som finns i huset dödar alla.

Filmen är absolut inte lika bra som första, delvis för att en av tillfångatagna i huset börjar utan någon som helst anledning döda alla i huset för att ta reda på viktig information som finns utplacerad på varje person i huset. Information som han lätt kunde få genom att bara fråga, filmen sjunker till flera steg redan där. Känns som om manusförfattarna inte hade så bra historia som man behövde, detta var ett sätt för att bli av med dem olika karaktärerna i huset, och så klart bli av med dem på brutala sätt, för att göra filmen mer äcklig/spännande. Sen varför man valde att ta just dessa personer verkar inte helga målet, när ni ser filmen så fattar ni. Offra så många för en person, noll logik. Personerna har inte utfört något direkt brottsligt men straffas med döden. Lamt. Den här filmen, trots sin råhet och till med lite spänning, irriterade mig mer än gjorde mig nyfiken. 1 av 5

2 kommentarer:

suge sa...

jag ångrar fortfarande att jag brände ettan till bir för ganska exakt ett år sen, fick se den 7 ggr bara för att bir skulle visa den för alla han känner.
Ska hålla mig borta från den här så länge det går.

Goran sa...

Bir gillade den nog, jag fick det intrycket i alla fall. Hörde inga nedlåtande ord eller besvikna miner. men men...:) vad ska man säga...